Allting gick så snabbt men ändå så sakta - i början.
I onsdagskväll straxt före 18.00 så hosta ja till o kände hur de rann lite samtidigt, tänkte shit, pissa ja ner mig? Så prova ja "fejk" hosta o då kom mer så reste mig o då rann lite till så gick gå o ta på en binda. Skrev till Richard att ja tror mitt vatten gick eller sipprar.
Så ja ringde till förlossningen som sa att ja skulle avvakta hemma för värkar då de ej gör något förrän 72 timmar efter vatten avgång.
Jag väntade o väntade men de kom inga värkar men däremot fortsatte de sippra vatten, mest när ja rörde mig så gick o höll en handduk mellan benen.
Jag bestämde mig för att sova i soffan och vid 1-2 tror ja kl va - på natten, så kände ja mig kissnödig så gick till toaletten o kände att nu kommer de nog rinna mer o när ja satt där så rann de massor, ja trodde aldrig de skulle ta slut!
En halvtimma knappt efter så kände ja att ja börja få lite värkar som var väldigt oregelbundna men ringde förlossningen som tyckte att eftersom vi hade en bit o åka så skulle vi komma in på en kontroll. Så de va bara att packa in alla väskor och oss i bilen, lämna över hund o son till Nina o Leif o åka in i regnet.
Men väl där tog de vikt, Blodtryck, temp o kolla ctg o värkarna avtog.
Fick gå ner i övernattnings rummet o vila ett par timmar o vid 6 tiden hade ja ett par värkar men de avtog med. Gick upp vid 9 o gjorde ett ctg men vi blev hemskickade o fick en tid kl 9.00 igår för en kontroll.
Ja hade några hanterbara värkar hemma den men va lugnt ändå resten av dagen i princip.
Sov från ca 23 till straxt efter 04 då ja vakna av en värk. Och de fortsatte komma med 8 minuters mellanrum, vid 6 tiden var de oerhört smärtsamma o straxt efter vaknade Richard av att ja lät konstigt.
Så in med hund o son i bilen o iväg o lämna de hos Nina o Leif igen, kl 07 åkte vi från dom o värkarna fortsatte komma, tätare o smärtsammare ju längre vi kom.
När vi hade ca 13km till en rastplats vid långsjön kände ja att shit värkarna börjar bli kraftiga o de känns som han kommer komma så vi ringde efter en ambulans som skule möta oss vid rastplatsen men när vi kom dit fanns ingen ens i närheten så vi avboka den o fortsatte..
Straxt innan vi skulle svänga in till Västervik så kändes de som han skulle komma, värkarna va intensiva, täta o smärtsamma o ja hade svårt o hålla emot va påväg o dra av mig trosor o byxor! Ringde till förlossningen o berätta läget och att de fick möta oss utanför o de gjorde dom. Jag skrek av smärta o rädsla o sa åt Richard att skynda sig (förlåt igen älskling haha..)
O varje gång ja skrev o tröck hans hand så sa han åt mig att andas o inte trycka på - inte de lättaste!
Så fort vi stanna klev ja ur bilen o försökte gå så fort som möjligt till dom.
Fick lägga mig på bristsen o fick hjälp o dra ner byxorna osv.
Väl i hissen så sa dom också åt mig att andas o inte trycka på.. Hua!
Vi kom in till förlossningsrummet, dom hjälpte mig av med byxor o trosor o skor o så fick ja hopps upp på sängen, hann knappt få lustgas, hade panik o när ja väl la mig på sängen så kunde ja inte hålla emot.
Jag fick krystvärkar 08.10 och 08.11 va han född.
Vår fina lilla prins, Maximus 😍
3050g, 48cm lång och 33cm huvudomfång.
19/8-16
Sprack inte mycket, fick 2 stygn bara då de va skönt.
Det tog några timmar innan den värsta chocken o rädslan lagt sig.
Vi mår alla bra men jag är än idag lite chockad o kan inte riktigt förstå att vi är 2 barns föräldrar. Det är så overkligt men känns ändå så rätt❤
Jag är så oerhört glad att jag hade min underbara älskling Richard med mig som stod bredvid, klappa o pussa mog på pannan o stötta mig hela vägen o även stor stöttning o bilen påväg in.
Du är bäst o Jag älskar dig så mycket ❤❤❤
Imorgon efter PKU provet (på fm) så får vi troligen åka hem från BB om allt ser bra ut och det känns fruktansvärt skönt för.gud va ja saknar Oliwer o Richard ❤
Han är lik sin bror men ändå så olik! 😍😍😍😘❤❤❤
0 kommentar(er)
