Runt 3.50 natten till 3 maj vaknade jag av att det rann, trodde de va väldigt vattniga flytningar för de var de jag trott jag haft under veckan med då.
Men efter en stund började jag få ont, självklart trodde jag det var förvärkar - för det kan man ju ha några veckor innan förlossningen och ja hade bf den 29 maj.
Iallafall så låg de på ca 6-8 minuter mellan varje när ja väl bestämde mig för att klocka dom.
Ju längre tiden gick, desto ondare fick jag, var nära på att lägga mig i ett bad o se om de skulle hjälpa.
Men runt 7-8 tiden började värkarna bli allt mer smärtsamma så jag ringde och rådfrågade med förlossningen vad ja skulle göra o dom ville att jag skulle komma in på en koll Ifall de varit fostervatten o eftersom ja hade ont.
Så packade i ordning våran bb väska(bebis väskan va redan klar).
Richard fixade bilbarnstolen, tog hand om hundarna, stöttade mig osv.
1,5-2 timmar senare satte vi oss i bilen och åkte värkarna låg då mellan 5-7 minuter och de va ca 11 mil till Västervik.
Väl där mötte en barnmorska oss, jag fick göra ett urinprov, väga mig o sen kolla hon hur öppen jag var, till min förvåning var jag öppen 6cm. så Richard fick ringa en vän som kunde komma o hämta hundarna som satt i bilen Då vi trodd de va falsk larm.
Jag hade ett extremt tryck neråt ungefär som att jag va riktigt hård i magen och höll på att skita ner mig (ursäkta ordvalen) och det gjorde så ont! Fick lov att stödja mig mot Richard för de va så ptroligt jobbigt.
Fick komma in i ett förlossnings rum där ja fick byta om. Höll på att ramla ihop av de extrema trycket så gick stödja mig på sängen..
Richard gick ner till parkeringen o skulle flytta över hundarna från vår bil till våran väns bil som kom på kort varsel vilket var guldvärt!
Under tiden satte de en dropp nål i armen och jag fick lustgas.
Hade så ont att ja skrek till flera gånger, de va svårt att ha munnen stängd, vet att ja flera gånger sa att ja inte klarar de, ville inte, de gjorde så ont!
Undersköterskan som va där inne stöttade mig massor O sa hela tiden att de kommer gå bra, att ja kommer klara det osv.
Iallafall, ca 10 min efter Richard gått så hade ja sånt tryck att ja inte kunde hålla emot o det var bara undersköterskan där inne med mig, barnmorskorna var i något annat rum.
Behövde inte krysta utan de skötte sig självt pga trycket.. han mer eller mindre flög ut, och jag överdriver inte.. undersköterskan som var hos mig skulle gå o hämta barnmorskorna men hon hann inte för hon va tvungen att försöka hinna hålla emot honom för han kom så fort, men slutade med att hon fick fånga upp honom, tog bara 5 -10 sek från huvudet syntes i princip till han kom ut. Krystvärkarna började 11.50 o 11.54 var han ute.
Fick även veta att de troligen varit fostervatten som sipprat under veckan då vattnet ej gick där osv.
Jag tyckte ej de gjorde ont när han kom ut men däremot trycket gjorde för jävla ont, o sen lät de verkligen "floop" när han kom o kändes typ som en hal tvål eller bläckfisk när man hörde ljudet.
Väl ute blev ja nästan helt paralyserad o chockad, förstod inte riktigt va som hände.
Undersköterskan som aldrig förlöst nån själv innan var ungefär lika chockad som mig.
Jag fick lov att ringa till Richard som fortfarande var på parkeringen och berätta att han blivit pappa o att vi fått en son. Stackarn missade förlossningen <3
Han kom upp ganska snart efter ja hade ringt o var ett enormt stöd efter förlossningen.
Efteråt tog de en stund innan moderkakan kom ut och den va inte stor, de hade inte sett nån så liten (minns ej om de sa nånsin eller på länge) 310g vägde den. Och de kan varit därför vår pojke kom så fort, han kände att han inte fick tillräckligt med näring.
Oliwer å andra sidan föddes 3/5 kl 11.54, 47cm lång, 2210g och 31,5 cm i huvudomfång.
Jag hade bara en liten bristning o blev sydd 2 stygn invändigt o något utvändigt.. o lustgasen va nog min bästa vän i de läget för bedövnings sprutorna de tog va inte sköna... tack o lov för den o för Richards enorma stöd genom detta.
Efteråt blev vi visade till bb där vi fick ett rum som vi var i typ 30 minuter innan läkaren kom o berätta att vi fick komma med upp till neo för de skulle kolla hans blodsocker igen då de va lågt men väl uppe fick vi veta att vi fick va kvar.
Och i nuläget som jag skriver detta så är jag och Oliwer kvar på neo, idag är 9 dagen här. Allt är bra med honom, hans bloddocker är bra, han har börjat gå uppåt i vikt, han håller kroppstemperaturen och han ammar bra, däremot äter han via min bröstmjölk via sond fortfarande, samtidigt som han ammar (om han ej ammar 30-35ml eller mer, brukar prova amma 15-30 min innan o har han ej ätit tillräckligt får han på sonden).
Jag själv mår väl inte så bra, har extrem hemlängtan, hormoner o mår dåligt o bryter ihop till o från av att vara här, bli så ensamt även om ja vet detta är de bästa för vår son.. <3 Skulle ALDRIG kunna riskera att något hände honom <3
Vet inte riktigt vad läkaren strävar efter o vill se innan han kan skicka hem oss, men återstår att märka, han trodde vi skulle få komma hem i slutet på veckan - och om otur får vi stanna över helgen.
Jaja detta är min förlossningsberättelse.. Nu ska jag gå och äta frukost! Ha de bra :)
0 kommentar(er)
